Onsdagsintervju
14 oktober tillträdde Christian Berger, 44, som vd för Östsvenska Handelskammaren, där han efterträdde Johanna Palmér.
Vem är Christian Berger? Vad vill han? Och framför allt, vad vill Östsvenska Handelskammaren?
Det är några av frågorna vi hoppas få svar på när vi slår oss ned i ett av konferensrummen på Cleantech park, företagshotellet som ligger mellan resecentrum och Stångån i Linköping.
Dina första intryck av nya jobbet?
– Vi är ett fantastiskt gäng med drivna och kunniga medarbetare som är lätta att vara och jobba med. Östsvenska handelskammaren har haft en väldigt bra utveckling under många års tid och byggt upp en närvaro, synlighet och blivit en röst som gör sig hörd.
När är Handelskammaren nyttig för sina medlemmar?
– I grund och botten handlar det om att skapa goda förutsättningar för näringslivet i den här regionen, Sörmland, Gotland och Östergötland. Vi jobbar med påverkan kring ämnen som vi identifierat tillsammans med våra medlemmar. Som till exempel kompetensfrågor och kommunikation inom och in och ut ur regionen.
Vilken är er största fråga just nu?
– Höghastighetsbanorna. Det ska byggas höghastighetståg i västra och södra Sverige också och det är viktigt att dessa banor förbinds så att vi får en sammanhängande kapacitet. Det behövs både för gods- och persontrafiken. Vi hade en allians som stod på torget i Linköping och offentliggjorde att man ville göra den här satsningen. Men nu skickar de styrande signaler om att de vacklar i det ställningstagandet, framför allt när det gäller de förbindande spåren.
Hur ser ert påverkansarbete ut rent praktiskt?
– Dels genom att vara aktiva i den öppna debatten, dels genom möten och dialoger som inte märks så mycket utåt.
Varför lockas du av det här uppdraget i stället för ett vd-uppdrag i ett "vanligt" företag?
– Jag tycker om att bygga nätverk. Mina referenser säger att jag har ett bra nätverk och förtroendekapital, att folk litar på mig. Jag tror att jag har lätt för att vinna andra människors förtroende och det är viktigt i en sån här roll.
Vad har format dig till att vara sån?
– Idrotten. Jag har spelat volleyboll på ganska hög nivå och har lärt mycket genom lagidrotten. Vikten av att ha gemensamma mål, värdegrund och att ställa upp för varandra. Jag har lärt mig att när en grupp, organisation eller partners funkar bra tillsammans kan det magiska ske att ett plus ett blir lite mer än två.
– Det finns fantastiska exempel på det. Det mest kända är väl USA:s OS-guld i hockey 1980 då ett gäng collegespelare besegrade ett oerhört samspelt Sovjet. Sånt fascinerar mig. När ett lag hittar kemin känns det som att man kan ta sig an vad som helst. Det har jag med mig i mitt sätt att vara.
Christian började i Åby Volley som ung och fortsatte sedan i KFUM Norrköping och Habo, det senare under studietiden i Jönköping.
– Jag läste till civilekonom. En fantastisk tid. Jag gjorde en utbytestermin i Sydafrika som lärde mig väldigt mycket. Där och då bestämde jag mig för att aldrig gnälla över det liv jag lever och de förutsättningar jag har. Både rent materiellt och de möjligheter jag har att skaffa mig en utbildning och leva ett tryggt liv.
Vad hände efter utbildningen?
– Jag blev tillfrågad att presentera mig för Science park Jönköping. Det slutade med att de erbjöd mig jobb där. Så där jobbade jag några år. Sen konsultade jag mig hem till Norrköping när jag gjorde en genomlysning av inkubatorverksamheten i Norrköping science park. Efter det fick jag jobb där. När verksamheterna i Norrköping och Linköping sedan slogs ihop till Lead blev jag vd, vilket jag var i nio år.
Lämnar du Lead med en skön känsla?
– Ja, jag känner en jättestolthet över de åren. Vi åstadkom väldigt mycket bra. Jag hade en tanke vad nästa nivå kunde vara för Lead men kände att jag inte hade fullt gehör för den hos intressenterna där och då. Då är det svårt att vara en bra ledare. Då kände jag att det var bäst både för mig och verksamheten att byta jobb.
Om vi ses om tio år, vad har hänt i Östergötland då?
– Jag hoppas att vi utvecklat oss ännu mer i att vara en fantastisk plats med liv och aktivitet. När det gäller tech-startups har Linköping/Norrköping länge konkurrerat med, och många gånger konkurrerat ut, Stockholmsregionen. Vi ska fortsätta visa att det går att driva upp fantastiska bolag utanför tullarna.
Om vi får ännu snabbare tåg hit om 20-30 år, finns det då risk att Östergötland blir en förort till Stockholm?
– Visst finns det en risk. Min fru har pendlat i perioder till Stockholm och det kommer ju underlättas ytterligare då. Men man kan vända på det, det blir också lättare för Stockholmarna att pendla ner hit. Det finns en livskvalitet här i vår region som är svår att konkurrera med.
Handelskammaren har jobbat i många år för att föra samman Norrköping och Linköping. Vad är statusen i dagsläget, är städerna nära varandra?
– Ett bra samarbete städerna emellan är en förutsättning för att vi ska vara en attraktiv region, inte minst vad gäller nyetableringar. Jag kom precis hem från Kina och då får man lite perspektiv. Att två städer med 150 000 invånare vardera ska konkurrera med varandra gynnar inte någon – vi måste arbeta tillsammans som den funktionella region vi är. Och det finns bra samverkan idag, men visst kan vi önska mer.
På tal om Kina, hur tycker du att Östergötland ska hantera den marknaden?
– Den utgör en mycket stor möjlighet för vår regions bolag och vi bör agera för att kunna ta del av den. Det debatteras flitigt just nu huruvida den offentliga sidan skall ha samarbete med Kina och jag kan bara konstatera att de formella samarbetena har en roll att spela i den kinesiska kulturen. Vår studieresa visar att de fungerar som viktiga dörröppnare som bland annat näringslivet har nytta av.
Christian bor i Kolmården med frun Heidi Berger (marknadschef i bostadsbolaget Stångåstaden) och två barn. Det är där, med familjen och i omgivningarna runt Kolmården, han laddar energi.
– I fredags var ett gott exempel. Det var skolledigt, Heidi var ledig oh jag jobbade halvdag. Då packade vi matsäck och stack ut i naturen, till ett vindskydd intill Bråviken. Vi grillade lite marshmallows, blickade ut över vattnet och tog in lugnet.
– Jobbar man med tydliga mål så är det viktigt att stanna upp och värdera det man har. Och känna efter "Har jag förflyttat mig eller springer jag i cirklar?". Jag behöver återhämtningen för att orka hålla högt tempo i vardagen.
