Norrköping är en unik stad som har allt

Som Tranåsbo åker jag upp till Norrköping när jag behöver en kulturinjektion. Staden har allt. Till och med skramlet från spårvagnarna gör staden personlig.

Jag försöker hitta en dag då symfoniorkestern har en öppen repetition. Det är så givande att se orkestern öva, att komma närmare deras vardag. Jag vet att dessa besök gett ett bestående intresse för klassisk musik hos flera av eleverna, skriver Lars-Erik Strand från Tranås.

Jag försöker hitta en dag då symfoniorkestern har en öppen repetition. Det är så givande att se orkestern öva, att komma närmare deras vardag. Jag vet att dessa besök gett ett bestående intresse för klassisk musik hos flera av eleverna, skriver Lars-Erik Strand från Tranås.

Foto: Sara Johari

Insändare2023-09-24 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter en vandring i stan, förbi Strömmen och besök på museerna kan man avsluta med en konsert med en av Sveriges bästa symfoniorkestrar. 

Redan innan De Geerhallen fanns besökte jag ofta Hörsalen. Sedan dess har det blivit många besök i den magiska De Geerhallen. Jag har bland mycket annat upplevt flera av Allan Petterssons verk. Allan Pettersson var, enligt min mening, Sveriges största symfoniker och orkestern har gjort en stor kulturgärning i att spela in, uppföra och lyft fram hans mäktiga och hemlighetsfulla musik.

Jag hade också privilegiet att vara med om uruppförandet av Benjamin Staerns första symfoni.  Den glädje han utstrålade efter uruppförandet visar hur viktig orkestern är även för samtida musik. Jag tror det var samma kväll som Holsts ”Planeterna” uppfördes. Här hade man, som solist, anlitat en animatör från Frankrike. 

På storbild projicerades bilder som växte fram i takt med musiken. Nyskapande och spännande upplevelse. När det sista stycket av ”Planeterna” tonade ut stod kören högst upp, i foajén utanför tredje raden, och dörrarna stängdes långsamt. Avslutningen var precis lika sublim och vacker som jag minns den från första gången jag hörde den i Royal Albert Hall i London.

Som bildlärare på gymnasiet brukar jag åka med elever på estetprogrammet till Norrköping. Vi gör då studiebesök på något av museerna. Oftast Konstmuseet, men ibland Arbetets museum eller Stadsmuseet. Jag försöker hitta en dag då symfoniorkestern har en öppen repetition. Det är så givande att se orkestern öva, att komma närmare deras vardag. Jag vet att dessa besök gett ett bestående intresse för klassisk musik hos flera av eleverna.

När jag besökte stan i våras med barnbarnen utbrast den yngsta, åtta år: ”Vad mycket fina gamla hus det är här!” Ja, visst är det. Norrköping är en unik stad. Den har allt. Att Visualiseringscenter, med sin världsledande teknik, etablerar sig just i Norrköping är väl ingen tillfällighet. Här finns historien och kulturen som leder tankarna framåt. Man har bevarat mycket av det unika industrilivet. Låt oss nu också bevara det unika kulturlivet. Industriområdet är stadens hjärta och vattnet strömmar med oförminskad styrka. Låt också kulturen strömma vidare och skölja över oss. Låt aldrig kulturens livgivande vatten sina. Vi behöver det, även vi som bor utanför Norrköping.