En ny form av turism håller på att ta form

Det hänger klasar med mogen litchi och mango i hotellträdgården på Mauritius. Skördetiden är precis nu och hotellchefen berättar att den söta fallfrukten drar med sig mängder av insekter och fladdermöss.

Det ähandlarom att lyfta de råvaror vi har – som är mer spännande än vi kanske tillåter oss att förstå, skriver Lina Skandevall..

Det ähandlarom att lyfta de råvaror vi har – som är mer spännande än vi kanske tillåter oss att förstå, skriver Lina Skandevall..

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Krönika2021-11-19 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Oavsett inser jag att det kommer bli en fantastisk frukostbuffé nästa morgon med mängder av exotiska frukter, direkt från trädgården. Så närodlat det kan bli.

Men jag misstar mig. Istället bjuds vi på hårda, gröna äpplen. Som vanligt kan jag inte hålla tyst och frågar varför vi serveras äpplen när det i princip växer en hel fruktsallad utanför fönstret. 

”Men det är ju inte exotiskt”, svarar hotellchefen. ”Äpplen, däremot, det är exotiskt.” 

Jag förklarar att vi turister från norra Europa, hans främsta målgrupp, varken har litchi, mango eller papaya i våra trädgårdar. För oss är frukterna utanför det mest exotiska som kan serveras.  

Jag ber honom göra ett test: plocka in mango, kokos, papaya och litchi från trädgården och skriv skyltar med: ”Handpicked from our garden”, och se vad som händer. 

Nästa morgon finns mängder av frukt på buffén och resten av resejournalisterna som inte hört min utläggning kommenterar högt hur lyxigt det är med frukten, och den blir ett inslag på plussidan i de kommande reportagen och i sociala medier.  

Om vi istället blickar mot vårt eget land handlar det även här om att lyfta de råvaror vi har – som är mer spännande än vi kanske tillåter oss att förstå. Vi har dessutom något som är mycket viktigt: enligt undersökningen Euromonitor sustainability index 2020 är Sverige världens hållbaraste destination. 

Det är något vi bör ta tillvara på i betydligt större utsträckning än vad vi gör – inte minst vad gäller besöksnäringen och matturismen. Det är vi som ska ha våra äpplen på frukostbuffén. Rabarbersaft i säsong och skinka från det lokala charkuteriet. Det bästa är om vi också kan kommunicera det – att personalen känner till historien bakom. Ni fattar vart jag vill komma: det handlar om att gräva där man står, för det är också det konsumenten och turisten efterfrågar. 

Vi blir nämligen alltmer måna om vad vi äter och varifrån det kommer. Ambassadörskap och stolthet kan skapas på många sätt, att göra det via maten är en viktig faktor för besöksnäringen. Matturismen växer. Vi väljer destination utifrån mat i en allt större grad. Det är inte bara något jag som resejournalist tycker mig skönja – det är hårda fakta som inte minst Visit Sweden trycker hårt på. 

En helt ny typ av upplevelseturism håller på att ta form. Den är tydligare hos utländska besökare än hos oss svenskar. Man törstar efter upplevelser och man törstar efter kunskap. Gärna i kombination. Man vill plocka svamp, röka fisk och lära sig om svensk kultur.

Säsongbaserat och lokalodlat håller på att bli vårt svenska trademark. 

Men för att nå dit måste lokalbefolkningen bli bättre ambassadörer för matkulturen på platsen. 

Som hotellchefen på Mauritius, som bevisligen hade förmågan att ta in tips från omvärlden och stuva in det i vardagen. När vi den sista kvällen är på väg mot en middag på stranden blir jag nämligen kappsprungen av hotellchefen. I en utandning, och med ett stort leende på läpparna, säger han:

”Jag vill bara säga att ni inte får importerad norsk lax till middagen som vi planerat. Ni får färsk, grillad fisk härifrån istället. Tack, tack. Jag förstår nu.” 

Måltidsturism när den som är som bäst.

Lina Skandevall

Driver kommunikationsbyrå och skriver krönikor i NT