Ledare Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU har haft kongress i helgen. Och det är inte oväsentligt vad det största partiets ungdomsförbund har för sig. På kongressen skolas framtidens makthavare – personer som mycket väl kan vara riksdagsledamöter, kommunalråd och ministrar om tio eller tjugo år.

Under fjolåret låg medias fokus gällande SSU främst på det skandalomsusade Skånedistriktet. Då avslöjades att en extrem falang med fundamentalistiska åsikter tagit över distriktet. Homofoba uttalanden, skrämseltaktik mot oliktänkande och antisemitism var bara några av de smutsiga delarna som drogs fram i offentlighetens ljus. SSU:s ledning tog avstånd och lovade bot och bättring. Men i årets första maj-tåg i Malmö skanderade SSU ”Krossa sionismen” och SSU-ledningen fick ta avstånd – igen.

Av rapporteringen från kongressen som ägde rum i helgen att döma har det inte inträffat några nya, stora skandaler i den vägen. Dock var beslutet att utestänga media från delar av kongressen, efter att Expressen avslöjat hur förbundets ordförande finansierat sin personvalskampanj, problematiskt. Rubrikerna har annars mest handlat om förbundets nya politiska ställningstaganden. De mest radikala verkar ha varit klimatfrågorna. Eller vad sägs om att förbjuda bensin, förbjuda inrikesflyg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg samt att stänga kärnkraften år 2040? Samtliga ställningstaganden klubbade SSU igenom.

Är dessa beslut nu något att sätta kaffet i vrångstrupen för? Nja. I sak är det naturligtvis både galet och omöjligt att förbjuda bensin och flyg mellan storstäderna. Men principiellt är det trots allt lite uppfriskande när ungdomsförbund vågar gå både två och tre steg längre än moderpartiernas ofta ganska torra och avskalade reformförslag. Ungdomsförbund har ingen formell makt utan deras roll är att driva på partiet i rätt färdriktning, med en mer ideologisk prägel och att genom debatt och utbildning skola framtidens politiker. Politiska förslag stöts och blöts på ett sätt där diskussionen ofta är viktigare än besluten. Då måste det vara högt i tak.

Så gott som alla ungdomsförbund är betydligt mer radikala än sina moderpartier. För drygt tre år sedan fick Liberala ungdomsförbundets Stockholmsdistrikt löpa gatlopp efter att ha tagit ställning för att legalisera nekrofili och incest mellan syskon. Extrema åsikter förvisso, men det är sällan det finns skäl till oro för att det skulle kunna bli partipolitik på riktigt. Sociala medier exploderade i fördömanden och farhågor, men att Liberalerna skulle plocka upp det enskilda ungdomsförbundsdistriktets sexualpolitik framstår lika otroligt nu som då.

Partiernas – och mediernas – kvarnar maler ganska effektivt ner den mest radikale ungdomsförbundaren med tiden. Ett klassiskt exempel är när en ung och nyliberal Anders Borg från Norrköping argumenterade i TV för att avskaffa riksdagen i slutet på 1980-talet. Han blev till slut en av Moderaternas mest pragmatiska politiker som till och med uttalade sig positivt om könskvotering till börsbolagsstyrelser.

Det är i det ljuset man bör se rapporteringen från kongresser och årsstämmor i de olika politiska ungdomsförbunden. Radikala politiska förslag kan faktiskt vara rimliga i sin kontext.