Vänsterpartiet hotar med en misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark om inte regeringen stoppar reformeringen av Arbetsförmedlingen. Men att rösta bort ett relativt nytt statsråd som driver en politik som utformats av andra – en politik som varit känd av oppositionen sedan regeringsbildningen – vore en smula fånigt. I jämförelse var förtroendeomröstningen mot försvarsminister Peter Hultqvist mer skälig, eftersom han varit statsråd under längre tid och bar ett personligt ansvar kring Transportstyrelsens IT-skandal.
När Vänsterpartiet släppte fram regeringen kände de till planerna på en reformerad arbetsförmedling. Om de nu ångrat sig borde de rikta sitt misstroende mot statsministern istället.
Jonas Sjöstedt (V) lovade att försöka fälla regeringen om den försöker genomföra överenskommelserna kring arbetsrätten och bostadsmarknaden. Att Vänsterpartiet nu också ställer ultimatum kring reformeringen av Arbetsförmedlingen får tolkas som ett försök att göra sig relevanta under mandatperioden.
Men det enda sättet att stoppa reformeringen utan att fälla regeringen vore att Centerpartiet accepterar det, vilket de inte gör idag. Att byta ut en arbetsmarknadsminister mot en annan ändrar inte på detta. Däremot riskerar ett misstroende mot ministern att leda till en regeringskris, och då kan Stefan Löfven lägga ett extra val i potten. Det vill sannolikt inget parti på vänstersidan ha, med tanke på dagens opinionssiffror.
På andra sidan regeringen står SD redo att fälla statsråd oavsett anledning. M och KD överväger att göra det eftersom de blivit skeptiska till reformeringen av Arbetsförmedlingen. Detta trots att de strax innan valet var överens med resten av Alliansen om en reform som bar på stora likheter med den som nu förbereds.
En i grunden borgerlig reform kan därmed komma att stoppas av borgerliga partier. Nu behövs ett tydligt och konstruktivt förhållningssätt från den borgerliga oppositionen. Dels för att inte stoppa reformen i onödan. Men också för att inte släppa fram en reform som misslyckas och därmed omöjliggör en nödvändig reformering på många år.
Frågan är också om Moderaterna är redo att ta ansvar för en eventuell regeringskris. Partiledaren Ulf Kristersson har hittills inte kunnat svara på om han är beredd att förhandla om SD:s stöd för en moderatledd regering.
En myndighetsreform som nästan ingen säger sig vilja ha kan leda till en regeringskris som få är beredda att ta konsekvenserna av.