Ledarkrönika Tänk tanken på att en lokal företrädare för ett politiskt parti uttrycker sig grovt rasistiskt om sina kollegor i fullmäktigeförsamlingen. Att denne någon sedan visserligen ångrar sig, men ursäktar sig med att han faktiskt råkade bli förbannad. Att det egentligen inte är någon stor sak att bråka om.

Det är inte svårt att föreställa sig det ramaskri som följt i medierna, på riksnivå och ända upp till partiledningen centralt. Hur partisekreterare, ja kanske rentav partiledare med allvarsstämma fördömt uttalandet, liksom den allt för nödtvungna ursäkten. Lokalpolitikern i fråga hade kunnat se sig i månen efter någon vidare politisk karriär.

Men när en lokalpolitiker kallar politiska kollegor från andra partier för ”brunskjortor” i sociala medier, ja då riskerar denna skandal att passera långt mer obemärkt.

Som det går att läsa i NT 12/6 kallade fullmäktigeledamoten Göran Karlsson från Centern i Valdemarsvik företrädare för Moderaterna och Landsbygdspartiet oberoende för just ”brunskjortor”. Detta med anledning av M och LPO i en motion föreslagit tiggeriförbud i Valdemarsvik.

Man kan tycka att det är ett bra förslag, eller ett dåligt – ja rentav förfärligt. Men gör denna motion avsändarna till nazister?

Efter kritik backade Karlsson och tog bort inlägget. Han erkänner det olämpliga i språkbruket. Men han tycker också att ordvalet ”kändes rätt för stunden”. Det är inte precis så att Karlsson ber om förlåtelse på sina knän. I själva verket bagatelliserar han det hela.

Det är just så här det offentliga språkbruket förgrovas, det är så här hatet i sociala medier och den offentliga debatten göds. Det är också så här begrepp relativiseras. I en tid när nazism – riktig nationalsocialism – kan vara på frammarsch i form av Nationella motståndsrörelsens stöveltramp, i en tid när ett danskt parti vill slänga ut alla muslimer och extremnationalismen tar för sig i många länder, ja då får företrädare för två vanliga demokratiska partier höra att de är brunskjortor. Invektiv vi vanligtvis brukar höra från radikalvänstern, men nu alltså från Centern.

Det duger inte. Det minsta man nu kan kräva är att Centerns främsta företrädare i Valdemarsvik – kommunalrådet Jenny Elander Ek – klart och tydligt tar avstånd från dylika grova övertramp i den politiska debatten.