Jag är inte säker på att alla håller med, förmodligen inte ens Vita Hästens Jonas Johnson. Men det var i alla fall hans ordination efter onsdagens 2–7-djupdykning hemma mot Leksand.

Träningen dagen därpå ställdes in och i stället plockades taktiktavlan, videon och lite självrannsakan fram.

Lagets ABC repeterades, precis som efter 2–8 hemma mot AIK, och i nästa match blev det högsta betyg på provet. Då 7–0 mot Almtuna, och nu 2–1 borta mot ett formstarkt Björklöven som också innebar Vita Hästens första trepoängare utanför Himmelstalundshallen den här säsongen.

Som utomstående lallare blir man inte klok på de här svängningarna men Jonas Johnsons förklaring låter fullt rimlig. Laget håller på att "växa in i spelet" och om man tar för stora kliv är det lätt att glömma grunderna. Så då får man backa till skolbänken och göra om.

Det går inte annat än att applådera det beslutet och matchinsatsen därefter. Bakom 2–1 i Umeå låg två starka lagperioder och en sista där Vita Hästen kunde spela på resultatet, även om avslutningen blev i svettigaste laget.

En målvakt är inte lika ansvarig för hur presspelet ser ut på andra sidan isen, och en spelsugen Pontus Sjögren återkom i exakt rätt tid för Vita Hästen. Fyra matcher missade han på grund av hjärnskakningen hemma mot Timrå men det gick knappast att se någon rostighet innanför gallret.

Den 32-årige stockholmaren stod emot nästan allt i T3 Center. Det var först när Vita Hästen andades ut (?) i slutminuterna som Sjögren fick ge sig. Björklöven tryckte in 1–2 med en man i utvisningsbåset och gjorde match av matchen ända in till sista sekunden.

Till sist kunde Sjögren plocka av sig hjälmen en sista gång och summera en comeback som bäste man på planen.

Trion Marcus Eriksson/Rickard Palmberg/Jesper Samuelsson fortsätter leverera och ligger fyra, femma, sexa i poängligan. Merparten av poängen har kommit i powerplay där Vita Hästen toppar ligan ganska överlägset i serien.

Det finns väl egentligen bara gott att säga om det men bakom de fina siffrorna kan man också konstatera att Vita Hästen har gjort för få mål i spel fem mot fem, bara 26 på 19 matcher. Om man nu ska hitta något att gnälla på efter en bortaseger mot ett klassiskt hockeymärke.

Svackan, där 2–7 i onsdags blev kulmen på den tunga perioden, kanske är över för den här gången? Flera spelare har kommit tillbaka efter sina skador och jag är rätt säker på att de hellre spelar hockey på träningarna än har kvartssamtal.