Efter en längre tids sjukdom lämnade en kär gammal vän och vandrare Karl Emil i Näs i början på maj månad över staffetpinnen på oss andra.
Jag lärde känna honom en sommar på 70-talet då min familj hyrde det vi kallar kommunhuset i Näs ett par sommarveckor. Minns att jag fortfarande fick cykla om jag behövde ta mig in till Gusum. Lite myror i brallan som jag hade på den tiden gjorde att jag önskade något att sysselsätta mig med och om möjligt få en slant för besväret.
Mitt första uppdrag var att medelst hovtång, kofot och hammare frigöra an ansenlig hög med plankor från spiken som fanns kvar. För den lokalintresserade kan nämnas att Karl Emil rivit Edvins ladugård där mycket material kunde återvinnas. Det tog inte alltför lång tid innan jag till min stora glädje fick ratta den lilla Ferguson traktorn.
Minns tydligt ännu idag tipset om var tummarna skulle vara för att slippa bryta desamma vid harvandet av de olika gärden som ingick i gården. Ännu en stark minnesbild är att efter framförandet av denna traktor under solens strålar i timmar serverades hemlagat nybakat gott bröd och likaså hemlagad saft inte sällan med körsbär som bas av Karl Emils fru Inger.
Minsann var det inte på en av Karl Emils åkrar jag fick provköra hans Volvo PV Sport där det tydliga direktivet var att bara köra på åkern.
Det som förövrigt kännetecknat paret Ottosson är omtanke och värme som utstrålades å det naturligaste. Karl Emils livsresa från att som ung haft hjärtbesvär till att som vuxen bli ett föredöme gällande fysisk aktivitet imponerade starkt på mig. Minns jag rätt nu var det närmare 40 Vasalopp och otaliga maratonlopp han genomförde varav flera utövades utomlands.
Vi kom tidigt att diskutera prövningen att gemensamt ta oss runt sjön Yxningen tillsammans vilket är runt sju mil. Tre gånger kom vi att ta oss för detta lite tokiga upptåg tillsammans. Tredje gången gillt för min del genomförde vi detta på elva timmar - trot om ni vill. Minnet av den tredje rundan är särskilt starkt där Karl Emil förespeglade mig att han var för trött för mitt tempo och lät mig springa före från Gräsdalen till Näs.
Många år senare stannade vi till i Näs och fick avsmaka ännu en fantastisk körsbärsskörd när den säsongen infann sig och dessförinnan tidigare på året kunde vi njuta av alla blommor som väl blev ett signum för Karl Emil de senare åren. Mitt sista möte med Karl Emil var strax innan han lämnade oss då vi fikade och berättade om tider och framförallt händelser som varit. Karl Emil har lämnat oss men många ljusa minnen lever kvar.