”Bekämpa ungdomsarbetslösheten!” ”Ge ungdomar en chans på arbetsmarknaden!” ”Sänk arbetsgivaravgiften för unga!”
Så brukar det låta från de politiska partierna och organisationerna på arbetsmarknaden, både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Unga arbetssökande utmålas inte sällan som offer för omständigheter de inte rår på, att jobben inte är tillgängliga för dem – bara för att de är unga. Stämmer den bilden verkligen?
Jag arbetar nära företagen i vår region varje dag och får en annan bild av synen på ungas inträde på arbetsmarknaden. I stället för kalla handen, är det öppna famnar jag ser. Ja, i det närmaste huggsexa om den unga arbetskraften faktiskt. Men alltför ofta målas den där andra bilden upp av svensk arbetsmarknad som kräsen, hård och ogästvänlig.
I själva verket finns gott om företag som inget hellre vill än att välkomna unga förmågor till gemenskapen med ett jobb. En arbetsplats att gå till och kolleger att samarbeta med. Inte minst gäller detta besöksnäringen, som länge stått främst i ledet hos arbetsförmedlingen och platsannonserna för att leta förmågor – gärna unga sådana. Redan före pandemin var efterfrågan stor. I februari 2019, långt innan vi hört talas om covid-19, var behovet av personal så stort att många företagare tvekade inför att öppna eller expandera sin verksamhet. Sedan kom pandemin och drabbade branschen hårt.
Två år senare när restaurangerna, hotellen, konferensanläggningarna och nöjesparkerna öppnar igen möts de av det gamla problemet igen, och denna gång är det värre – det råder personalbrist. Ett välkänt besöksmål tillika stor arbetsgivare i vårt närområde, Kolmårdens Djurpark med tillhörande Vildmarkshotellet, har jättesvårt att rekrytera. Parken fylls och hotellet är fullbelagt säsongen ut, men de arbetssökande lyser med sin frånvaro.
Trots detta enorma behov av händer, fötter och huvuden inom bland annat besöksnäringen uppgår ungdomsarbetslösheten i Sverige till nära 26 procent. 161 000 personer mellan 15-24 år var i mars 2022 arbetslösa, enligt SCB. Det ska tilläggas att alla i den här åldern inte är tillgängliga för arbete, många ägnar sig åt heltidsstudier. Så siffran är något överdriven. Men varje år i juni stiger arbetslöshetssiffrorna för ungdomar, när många söker sommarjobb. Någonstans går ekvationen inte ihop. En del av förklaringen är förstås den berömda mismatchen, det vill säga att kompetensen hos tillgänglig arbetskraft inte lirar med arbetsgivarnas behov. Men det är långt ifrån den enda orsaken.
Höga ingångslöner, turordningsregler och saknad gymnasiekompetens brukar anges som vanliga anledningar till att just unga har tufft att få jobb. Men besöksnäringen är en bransch som ofta kan erbjuda det där första, riktiga jobbet till unga, eller utlandsfödda eller andra som är nya in på den svenska arbetsmarknaden. Och nej, det handlar inte bara om säsongsarbeten, även till de fasta tjänsterna är det svårt att hitta personal. Så var är de, alla som vill ha ett jobb?
Eller vill de inte?
Varför står inte ringlande köer av arbetssugna utanför Vildmarkshotellet, eller de andra hotellen i Norrköping? Eller utanför stadens många, fina restauranger och konferensanläggningar? Jag har inte svaret, däremot en uppmaning i all välmening till aktiva i årets valrörelse: snacka inte om ungdomsarbetslöshet – jobb finns, om man vill ha ett.
Maria Björk Hummelgren
Näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren och krönikör i NT