Replik
"Satsa på att bygga ut järnvägen i Östergötland" NT 2/3
Den planen anger hur Region Östergötland prioriterar de investeringar som görs i regional transportinfrastruktur under åren 2023-2033. Parallellt med detta har Region Östergötland yttrat sig om de investeringar av nationell betydelse som inte ingår i länsplan utan beslutas av regeringen.
De övergripande målen är ett Östergötland som är inkluderande, innovativt och attraktivt, samt grönare. Utöver det har Regionfullmäktige särskilt gett uppdraget att planen ska bidra till omställningen till mer hållbara transporter.
I NT den 2 mars kritiserar Per Hallström och Ulf Nilsson förslaget för att vara ”helt inriktad på landsvägstrafik”. Lyckligtvis stämmer inte det. Även om det krävs fortsatta investeringar i vägar av trafiksäkerhets- och framkomlighetsskäl har de investeringar som stödjer hållbara transporter stadigt ökat. I detta förslag går en tredjedel till större väginvesteringar. En lika stor andel går till infrastrukturen för kollektivtrafik. Anslagen i gång- och cykelinfrastruktur har ökat med 250 procent jämfört med den länsplan som antogs för åtta år sedan.
Investeringar ska göras där de gör störst nytta för de östgötska resenärerna och för klimatet. Spårbunden trafik är mycket dyr och för att sådana investeringar ska ge tillräckligt många resande för pengarna behöver det finnas många människor som reser eller mycket gods som fraktas.
Exempel på sådana investeringar viktiga för Östergötland finns i underlaget till den nationella planen för transportinfrastruktur: ett färdigställande av det för godstransporterna viktiga dubbelspåret mellan Mjölby och Hallsberg, Ostlänken och nya stambanor som bland många andra nyttor ger utrymme för tätare avgångar och fler resenärer på Östgötapendeln. Region Östergötland är också med och finansierar den långväga tågtrafiken längs Stångådalsbanan som knyter samman Östergötland med Kalmar län.
I stora delar av Östergötland är dock bussar ett betydligt mer effektivt sätt kan möta de resandebehoven. På många håll räcker det med mindre investeringar i befintliga vägar för att få utväxling i form av betydligt förbättrad framkomlighet för bussarna, och därmed till snabbare resor, möjlighet till högre turtäthet och i slutändan mer attraktiva hållbara transporter.