Det börjar med en välbevakad vägspärr. Tungt utrustade vakter med automatkarbiner och kulsprutor. Spanska ryttare och rakbladsvass cortina-taggtråd. Vi får visa upp legitimation, som noggrant kontrolleras mot passerlistor. Den som inte står med släpps helt enkelt inte in. Inte ens poliser har någon automatisk rätt att passera vägspärren till...
Till vad? Ja, det är faktiskt hemligstämplat. Så länge Försvarsmaktsövning Aurora 17 pågår. Allt jag får avslöja är att vi befinner oss på ett stort övningsfält, någonstans i Mellansverige.
Tack och lov släpps jag in, i sällskap med min "handledare" – major Nicklas Kamperhaug, tidigare chef för Livgrenadjärgruppen i Östergötland, numera på Högkvarteret och övningsledare under Aurora. Fast först beslagtas min mobiltelefon. Den går nämligen att spåra. Också när den är avstängd. På flygbasen råder allmänt mobilförbud, liksom användande av privat laptop, och hårda fotorestriktioner.
Flygbasen? Ja, övningsfältet används nämligen av helikopterflottiljen på Malmen. Så här går det till i krig. Flygplan och helikoptrar placeras ut på baser runtom i landet. Många av helikoptrarna på Malmen befinner sig just nu här – liksom två finska helikoptrar och en stor del av flottiljens personal.
Och Hemvärnet.
Det var "hemvärnsgubbar" som skötte vägspärren. Inte för att de såg särskilt gubbiga ut. Förr släpptes få in i Hemvärnet före 47 års ålder. I dag är medelåldern på insatskompanierna 37. Jag kommer samtidigt som Johannisborgs insatskompani från Norrköping ska avlösa ett systerkompani från Linköping.
Det är Hemvärnet som bär huvudansvaret för bevakningen av den provisoriska flygbasen. Skarpt läge råder, det är inte "bara" fråga om övningsmoment som kan brytas efter eget gottfinnande. Det finns en potentiell hotbild och då tänker jag inte bara eller främst på ilskna demonstranter eller dylikt (de dyker inte upp). Utan allt för närgånget intresse från det som brukar kallas främmande makt. Kanske också sabotage.
Säkerhetschefen Jan Gustavsson på helikopterflottiljen (som ogärna vill vara med på bild) bekräftar att det förekommit incidenter. På frågan vilka då, blir svaret "inga kommentarer".
Allt handlar naturligtvis inte om "lede fi"! Mycket har naturliga förklaringar eller handlar om missförstånd, vissa missöden är dråpligare än andra. En älg modell större lyckas till exempel utlösa en larmmina under natten (nej, den kom inte till skada).
Men av det jag får reda på, förstår jag att det också förekommer mer misstänksamma rörelser i skogen. Hur kan det till exempel komma sig att det plötsligen dyker upp anmärkningsvärt många bärplockare, som av en eller annan anledning hållit på att "förirra" sig in på tydligt avspärrat område?
Medan mörkret avlöser hemvärnssoldaterna varandra på sina bevakningspositioner. En del vid fasta bevakningsplatser, som vägspärrar. Andra i form av fotpatruller, med bevakningshund. Överallt – såväl i staben som ute i skogen – är stämningen på topp. Fast det går också att ana en lätt undertryckt nervositet. Det är på riktigt nu. Och för "gubbarna" (liksom "gummorna") på förläggningsplatser och posteringar handlar Hemvärnet om långt mer än att dricka kaffe på termos i lugn och ro.
